Det ståtliga päronträdet, som gett vår trädgård sådan karaktär, har nu gjort sitt. En känsla av intimitet i vår stora trädgård har försvunnit. Tanken var att använda en del av stammen som trappsteg, men när arboristen tog ner den så höll inte stammen ihop. Någonstans är det ändå skönt att det var så mycket skadat så att vi inte behöver känna att vi tog ner trädet i onödan. Det var dags.
Nu återstår att ta reda på allt trä och alla grenar. Sen börjar det roliga att länka samman den övre rabatten i mormorsträdgården med den gula rabatten. Men först måste snön smälta och tjälen gå ur marken.
Our big beautiful pear tree has done it’s job. To old and dangerous it had to come down. It will be sorely missed. But now we can plan for the joining of the upper borders.