Jag tror det är en rådjursbock som bestämt sig för att våran trädgård är hans smörgåsbord. Jag har inte orkat spraya i år och jag gav nog upp lite tidigt, för varje gång jag går runt och tittar hittar jag något nytt han ( eller hon) har knaprat i sig. Det är alltså lite decimerat men ändå många rosor som blommar.
Helena hybrida är i början av sin blomning så doften är inte så stark ännu.
I nedre buskaget har plymspirean lagt sig ner efter två ordentliga regn. Det gör att vi ser Lichtkönigin Lucia från köksfönstret. Inget ont som inte har något gott med sig. Den har en mycket trevlig fruktig doft, väl värd närkontakt med brännässlor på vägen fram.
Även i rosenpergolan är det ätet . Den övre Alchymist är två årsskott nedbetade, men den nedre har fått vara i fred och blommar även i näshöjd.
I mormorsträdgården är det inte ätet åt öster men i gula rabatten är det delvis renrakat. Det är dock inte hela världen då de rosorna remonterar.
I rosenträdgården är ganska mycket borta men på några engångsblommande buskar, som Tuscany superb, finns ändå enstaka knoppar kvar. De andra rosorna nedan har fått vara i fred och blommar på bra.
Nedanför lavendeln har även Coupe d’Hebe slagit ut. Här är inte rosorna ätna men en av blåbärstrybuskarna är söndersliten.
I morgon behöver jag börja deadheada.