Det pratas mycket om rätt växt på rätt platts. Jag tycker dock att fel ibland blir mycket bra. I mina föräldrars trädgård satte jag för länge sedan franskt kungsljus alldeles för torrt på en bergsknalle med tunn jordmån. Den blev alldeles förtjusande, kanske 20-30 cm hög. En miniatyr av sig själv.
I år har naturen hjälpt oss. I bergsskrevor har digitalisen frösått sig. Och visserligen har bladen börjat gulna något, men nog är den minst lika vacker som de högresta exemplaren i resten av trädgården. 
The digitalis is looking great having self seeded in rock crevices. Only about 30-40 cm tall. But perfect just the same.
Jag har läst någonstans att man kan ha honungsrosen som en buskros. För att slippa hålla på att binda upp den tyckte jag att det lät som en bra idé. Men, i år har den vuxit mer än vad jag tänkt, så den stackars turkiska pionen med sin sidenblomma är nästan begravd. Jag trodde vi skulle missa blomningen helt men om man tittar noga så finns den där. Som tur är är det inget att göra åt just nu, så jag hinner suga lite på saken.
a few days of weeding.
Lite av varje
Timjan salvia och oregano har inte klarat vädret. Tanken var att fixa till kryddlanden under sommaren, men det blir nog att börja om från början. Vi har inte vattnat något här vilket märks. Prärien bakom ser dock fortfarande ok ut men där är det också djupare jordmån.
it’s been far too dry. The herb garden in but a memory. We’ve forgotten to water it. And with hardly any rainfall since early may even the herbs could not take it. But what has been watered is coming along great. The peonies and the roses are doing good. 
Okej. Den sista bilden är kanske inte så gul o blå än, men citronen blir gul och Afrikas blå lilja blir blå.
The work of linking two borders continues. Elsewhere in the garden the flowers keep on coming. 
I den gula rabatten har pionen slagit ut.
Syrenen, som i min barndom blommade vid skolavslutningen, är nu på väg att blomma över. Nu fylls luften istället med kaprifoldoft.
Stäppsalvian håller på att slå ut. I bakgrunden förgätmigej. I bägge gravarna finns ett par stäppsalvior sedan ett par år och jag betraktar dem som juliblommande. Men i år är maj juli.
Så har även den andra irisen, Beverly Sills, slagit ut i nya irisrabatten. Jag lyckades blanda ihop irisarna vid planteringen så det blev blandat rosa och vita. Men det är väll en världslig sak. Om några år ska de delas i alla fall, och då hade jag säkert blandat ihop dem ändå.
