Irisborg

Med nytillväxt och blå kottar, nog är koreagranen vacker. Det är en lågväxande sort (jag vet inte vilken) som står längst ner i rododendronbacken. Det nästan lyser om den.

Kan det vara en  skvattramalpros som står för en av frågetecknen i rododendronbacken? Vi har i alla fall köpt en Bloombux schwester ett år och det här kan vara den. Vi får se när blommorna slagit ut lite mer.

Diadem är ännu en liten buske men blommar vackert. Jag tror vi satte den 2023 och jag tror inte den blommade förra året.

Hans Hachmann blommar också fint just nu. Den busken har några fler år på nacken.

Vi har en tom grop i backen då det blev ett missförstånd var oreodoxa skulle stå. Vi får se om vi väntar till nästa år med att fylla den. En williamsianum skulle inte sitta fel. En liten buske behöver det vara då gropen är nära gången.
Det är dags att ta med plantkartorna ut i trädgården för att lägga till det nyplanterade och försöka räta ut frågetecknen.

I rosenträdgård har Wild Edric stora knoppar.
Det behövs ogräsrensning här med men det är inte prioriterat. Å andra sidan kan det vara skönt att jobba här i lite skugga.
Den första Järnvägaren är planterad. Men jag väntar lite med den andra då den har farit illa i torkan. Den har stått i en lien kruka då jag har köpt dem som pluggplantor och den for lite illa i vintras. Jag trodde den höll på att hämta sig, men det kan hända att vi behöver beställa en ny nästa vår.
Blomsterhult, även den köpt som rotäkta plug,  är omskolad i en större kruka och i höst hoppas jag den är tillräckligt stor för att planteras ut nedanför prärien.

Louise Bugnet blommar på. Jag får erkänna att jag tycker om blommorna också, även om knopparna är mer spektakulära.

Louise Bugnet står i övre rabatten i rosen trädgården. Två rosor bort står Pipar Hans som tyvärr blivit ordentligt äten i år. Men Aicha, där jag var fundersam på om blommorna hade fått ett angrepp, ser nu normal ut igen.

I slänten mellan äppelträden och lavendeln står pimpinellrosen William III. Trots sina små rosor tycker jag att den är fantastiskt vacker. Vi behöver dock marktäckning även här för att hindra att grästuvor sticker upp mellan grenarna.
Lavendeln blev klippt i grevens tid i år, men den har ok med knopp. Nu för tiden klipper jag med häcksax då det är för mycket att klippa med sekatör. Några plantor behöver ersättas,  som tur är finns det ett par på tillväxt. Jag tog inga sticklingar i år, men det finns tid för det än. Det brukar alltid vara några lavendelplantor som inte klarat vintern och behöver ersättas så det är bra att ha några på lager.

Thomas fortsätter att klippa gräs i rododendronbacken. Vi provar en ny marktäckare runt buskarna som, förhoppningsvis, gör det enklare att klippa gräset. Två hostor, som jag trodde var uppätna för länge sedan hittade han när han nu försiktigt klippt men en liten kantklippare. De har nog lite för tunna blad för att kunna stå emot snigelangreppen här uppe. Jag satsar på mer tjockbladiga sorter här sedan några år.

Det fortsätter att blomma i backen. Från köket dominerar Erato med sina röda blommor, men kommer man lite längre fram på gamla vägen ser man fler blommande buskar. Allra finast just nu är Gomer Waterer och azalean soirée de Paris

Jag tror att azalean kan vara en occidentale, men vet inte vilken. Den flammande färgen sticker verkligen ut här uppe.
Klockbusken fortsätter att blomma och liljekonvaljen vi satte förra året har överlevt.

Ogräset växer så det knakar. Men däremellan finns det buskar. Vi behöver hitta på någon stöttning för de två doftabeliorna som nu blommar. Det syns dock inte då de ligger inbäddade i vallört.

Jättearalian har med hjälp av lite stöttning rätat upp sig något.

Mullbäret mulle börjar likna ett litet träd.

Den rödbladiga perukbusken är liten men glöder i motljus. Ovanför står svartplommonet.

Hängtryn blommar bredvid plymspirean.

Och nej, vi hann inte ordna en gång till tofsörosen idag. Thomas har jobbat i rododendronbacken och jag har rensat i danske rabatten. Det får räcka.

Bakom irisarna, mot köksträdgården till, är det stora knoppar på Maigold. Tidigare hade jag den uppstammad, men så frös den ner här om året och nu vet jag inte riktigt vad det är. Men knoppar gör den.

Aicha har slagit ut lite i skymundan i år. Vi hade ordentliga regn i veckan och jag vet inte om det är orsaken till att blommorna ser lite skadade ut. Det kan ju också vara någon stekel. Vi får se hur det utvecklar sig.

Även Louise Bugnet har utslagna blommor. Men nog är knopparna mer spektakulära just nu.

I morgon får vi försöka hugga oss fram till Tofsörosen (eg Finlands vita ros) så vi kan plocka några rosor.

Första irisen har slagit ut i irisrabatterna och det blev Wabash. Den har en extra kvalitet där bladfästerna är lite lilafäragade. Det syns inte i den danske rabatten där det är fullt med andra växter runt omkring.

Jag har hunnit rensa en gång fram till sista irisen i övre irisrabatten. Vi får antingen ta hjälp av spade eller köra marktäckning ( jag lutar åt det senare) i ena änden av övre rabatten där det är en tät matta av gräs, brännässla och honungsblomster. Jag hoppas ingen iris är gömd där under.
Fösta jordgubben är plockad och grabbarna hjälpte till att lägga halm runt plantorna idag. Näten kom också upp. Nu hoppas vi också att sniglarna håller sig undan.

Nedanför rododendronbacken blommar den lilla klockbusken för fullt. Den har klart mer blommor i år än den vanliga klockbusken som vi har, strax nedanför, i det övre buskaget. Wallaby är en finare buske men den vanliga klockbusken har mer färggranna blommor. På det hela taget tycker jag mer om Wallaby då den har en finare form och jag gillar också de diskreta blommorna.

Två färgglada azaleor blommar för fullt i övre buskaget.

Snödroppsträdet tappar långsamt sina klockor och även prydnasolvonet sjunger på sista versen.

Men snart blommar paradisbusken. Den har fortfarande en lagom storlek där den står lite för torrt och kanske lite för mörkt.

Annars har vi rensat ogräs i och mellan matlanden.

Det ska börja bli varmt nästa helg och man vill helst ha långbyxor när man sitter i träflisen mellan matlanden så det blev lite bråttom. Vi är inte klara med att täcka gångarna, men vi behöver vänta till vi har tuggat mer flis innan vi lägger ut mer tyg i gångarna. Tyvärr går tyget sönder om det inte är täckt ordentligt . Det börjar se riktigt bra ut i köksträdgården.
Grabbarna satte potatis tidigare i vår. Årets sorter är Alexandra, Queen Anne och Alouette. Vi håller tummarna att vi kan få provsmaka Alexandra till midsommar. Gul lök är också på gång och i år funkade första sådden av morötter. I veckan ska vi också så bönor.  Sen är vi klara med första sådden i alla lådor.
Även irisrabatterna behöver en omgång ogräsrensning. Vi får se om vi delar irisarna i nedre rabatten i år eller nästa år. Några stöd till svarvinbärsbuskarna ska vi också snickra. De första kantbitarna till stöden är målade i samma svarta slamfärg som rosen pergolan. Men vi behöver få till hörnstollparna också. Och i danske rabatten behöver vi också rensa innan allunroten slår ut och det blir alldeles fullt med bin och humlor.

I gula rabatten i mormorsträdgården pågår ogräsrensning och jordförbättring. Det blir en liten bit i taget då jag ännu inte orkar bära tungt. Några nya perenner ska ner och sen blir det en ny karta.
Jag har börjat introducera lite mer blått i den gula rabatten, vi får se om det blir bra, men det kommer passa på nationaldagen. Just nu står förgätmigej för det blåa, men det är lite färre plantor än vi brukar få i denna rabbit.
Klätterbenveden behöver beskäras, men det får bli om några veckor och i höst ska vi dela de gula geumplantorna. Just nu blommar pionen Claire de Lune och några  geum. Den gula tror jag är geum Gimlet.

På väg upp i mormorsträdgården passerar man kaprifolen som nu är i sitt esse. Den har klättrat upp i rosenbågen och bildat en extra glob. Vi behöver dock resa upp bågen, som tyngts ner i framkant så vi får passa på att klippa ner kaprifolen i år. Och frågan är om vi inte ska låta en klematis klättra med för att förlänga blomningen.

 

Finlands vita ros har, som den första rosen trädgården, börjat slå. Den bedövande doften kommer dock inte från rosen utan det är syrenerna som står för den. Här bredvid huset är syrendoften ostörd. På framsidan stör silverbusken doften. Även kaprifolen är igång, så i kväll blir det ett varv för att njuta av den doften med.

Samtliga rosor har klarat vintern trotts att vi inte täckte dem i höstas. Jag var lite tveksam på om the crocus rose, som vi flyttade från rosenträdgården till den gula rabatten i mormorsträdgården i fjol, hade klarat sig, men i alla fall två av plantorna har klarat flytten, och kanske den tredje med. Planen är att Järnvägaren, som är en sörmländsk ros, ska få plats i rosenträdgården i stället. Jag har två rotäkta exemplar som ska planteras så snart vi har fixat ny jord. En rotäkta Blomsterhult, Sörmlands landskapsros, står också på tillväxt, men den ska stå vid prärierabatten.
Förra året trodde jag att vi förlorat en annan pimpinellros, Frulingsduft, men även den har brutit nytt i år.

I danske rabatten har den röda bondpionen slagit ut. Just den här biten har hamnat för nära en annan pion (kanske är det luktpionen Karl Rosenfeldt, men jag är inte säker ännu) så den får vi ta bort. Men först när den blommat klart. Det finns som sagt minst ett till exemplar i rabatten.

Uppe i mormorsträdgården är också Claire de Lune på väg att öppna sig. Så pionsäsongen är också igång ordentligt.

Kartläggningen fortsätter. Nu är det dags för rododendronbacken där tyvärr flera buskar och en prydnadsapel saknar namn. I ärlighetens namn vet jag inte namnet på alla vitsippor eller hostor heller.

 

Mina ritningar blir inte så exakta så jag har valt att färgkoda här för att enklare se vad som är vad.

Det knastrar i gräset i backen, så tort är det. Thomas planerar för flera gångar här uppe så det blir lättare för honom att klippa gräset mellan buskar, hostor och vitsippor. En ny rododendron blev det i år, rhododendron oreodoxa, och en ny azalea, rhododendron Knapp-Hill Persil som grabbarna tyckte var så fin.

På Yakusidan är det främre raden som blommar nu, Teddy bear bakom har gjort sitt.

En del knoppar har nog gått åt i torkan, det är inte så mycket blommor som det brukar vara men visst finns det blommor ändå.

Den största färgexplosionen står azaleorna för just nu, särskilt Frazer azaleorna.

Längst ner har vi en rad med ljung som också förtjänar att nämnas. I år har de tagit sig riktigt fint och det blommande fint här tidigare i våras. Jag vet att jag behöver beskära, men tillväxten är så fin. Jag ska lägga lite krut på att se om jag kan ta reda på namnen på dem. Planen är också att fixa nederkanten, så det kanske behöver bli lite mer ljung också vad det lider.