Det knastrar i gräset när man går, så torrt är det, och blommorna slår ut och vissnar fort nu i värmen. Om man inte går runt varje dag kanske man missar ett särskilt vackert stadie.
Som hos Fritz Nobis, där knoppen ser ut som en marsipanros. Även utslagen är den vacker. Det är första året den blommar här, jag minns inte om jag satte den hösten -21 eller våren -22. Några knoppar är avknippsade av stekellarver, men några blommor blev det ändå. Doften är ganska fräsch.
Eller den vackra knoppen, just innan den öppnar, sig hos Coupe d’Hebe. Även denna ros blommar för första gången här. Den blev äten av rådjur förra året men har växt bra och har mycket knopp. En blomma håller på att slå ut och doften är ljuvlig.
Bredvid, i italienska trädgården (som snart får byta namn) står ett litet exemplar av Duchesse de Montebello, som planerades i höstas. Man får böja sig ordentligt för att känna doften. Jag ser fram emot att den kommer mer i näshöjd.
I slänten där bakom blommar William III på.
Uppe i rosenträdgården blommar Portlandica vackert. Den är fortfarande ganska låg, men det kommer lite längre grenar.
Conditorum slog ut i morse. Jag tycker nog att rosen är väl så vacker som doften är god.
Olivia Rose Austin håller på att slå ut.
I rosengången är mme Hardy igång. En verklig favorit med underbara knoppar och härlig doft.
Nere i pergolan blommar Henry Kelsey på.
Även Alchymist har utslagna rosor, men det får bli en bild en annan dag.
En till bonusbild på skenkamelians knopp.
