De säger att det varit den kallaste juli månad på 60 år. Torrt har det varit också, även om vi fått lite regn. En del blommar ändå.



Oasen som är Malin, Thomas, Erik och Sams hem
De säger att det varit den kallaste juli månad på 60 år. Torrt har det varit också, även om vi fått lite regn. En del blommar ändå.
Jag klippte ner den ganska hårt i våras, av något skäl har den sedan inte bara velat klättra utan framförallt häver den sig framåt, över sittplatsen. Det är ju charmigt, på sitt sätt, om än inte så praktiskt.
För all del blommar mjölkklockan ymnigt och riddarsporren är fortsatt ståtlig, men annars är det lite sparsmakat just nu i mormorsträdgården. En hel del är dock på gång. Färgkullan är i sitt esse just nu.
– Wow, mamma, titta vad jag hittat. Säger Sam, 4 år, om den röda rosen vid brevlådan.
Den större planteringen har fyllt ut sig bra. Senaste åren har jag klippt lavendeln efter blomningen istället för på våren. Det har fungerat bra, men vintrarna har i och för sig varit milda.
I två år har jag inte lyckats med förökningen av lavendeln, bara enstaka sticklingar har överlevt. I år ser det bättre ut, även om jag inte ser några rötter sticka ut ur krukorna ännu. Årets förökning är planerad som sällskapsväxt i rosenträdgården. Även perovskian skall till rosenträdgården, möjligen att en planta får göra moderplantorna sällskap i gravarna. Det är första gången jag kommit så här långt med periovska-sticklingarna, det har inte rotat sig alls förut. Rötterna tittar ut ur krukorna så nu är det dags att plantera om. Jag tror att jag ska satsa på den mörka lavendeln som prioriterad för nästa sticklingsomgång. Då är det för fortsatt utvidgning av lavendelslänten.
Här uppe infinner sig ett lugn. Temperaturen är behagligare, möjligen är det berget bakom som är orsaken. Sitter man ner en stund så tycker man synd om de som inte har ett buskage.