Irisborg

Washington state centennial heter denna azalea. Detta är  5 dagars utveckling. Onekligen sticker färgen ut i rododendronbacken. 

Det växer så det knakar. Snart har aklejorna blommat över så sekatören får snart jobb igen. 

Luktpionen som stod här från början passar bra till alunroten. 

Den rödbladiga nävan blommar bara ett kort tag, men då är det som att blommorna är självlysande. 

Rododendron som vi satt i höstas. Den blommade inte i år men tillväxten är vacker även den. Kalmiorna som blev svårt ätna tidigt i våras håller som tur är på att hämta sig. 

Första rosen har börjat slå ut.  Många knoppar kvar dock. 

Jack Frost. Ytterligare en favoritväxt. Det enda negativa är att den sticks när man klipper bort de överblommade blomstänglarna. Annars är det bara positiva egenskaper. Fantastiskt vackra blad vilka fortfarande har mycket kvar att växa och som pryder sin plats till frosten tar dem. En skir och ljuvlig blomning . Fösta året hade jag ormögat bredvid och det var ingen bra kombination för ormögats mycket mer överdådiga blomning gjorde att man knappt såg dessa mer skira blommor, detta trotts att de vid första anblicken är så lika. Den är också lätt att dela och är inte invasiv (i alla fall inte här) så den fyller ut den plats man ger den. 

Syrenen blommar lika överdådigt som förra året. Här på baksidan tittar de nu ordentligt över kanten på balkongen och skickar in en härlig doft när man öppnar dörren. När jag var liten blommade syrenen inte sällan till skolavslutningen. Nu blommar den till morsdag.