Irisborg

Första irisen har slagit ut i irisrabatterna och det blev Wabash. Den har en extra kvalitet där bladfästerna är lite lilafäragade. Det syns inte i den danske rabatten där det är fullt med andra växter runt omkring.

Jag har hunnit rensa en gång fram till sista irisen i övre irisrabatten. Vi får antingen ta hjälp av spade eller köra marktäckning ( jag lutar åt det senare) i ena änden av övre rabatten där det är en tät matta av gräs, brännässla och honungsblomster. Jag hoppas ingen iris är gömd där under.
Fösta jordgubben är plockad och grabbarna hjälpte till att lägga halm runt plantorna idag. Näten kom också upp. Nu hoppas vi också att sniglarna håller sig undan.

Nedanför rododendronbacken blommar den lilla klockbusken för fullt. Den har klart mer blommor i år än den vanliga klockbusken som vi har, strax nedanför, i det övre buskaget. Wallaby är en finare buske men den vanliga klockbusken har mer färggranna blommor. På det hela taget tycker jag mer om Wallaby då den har en finare form och jag gillar också de diskreta blommorna.

Två färgglada azaleor blommar för fullt i övre buskaget.

Snödroppsträdet tappar långsamt sina klockor och även prydnasolvonet sjunger på sista versen.

Men snart blommar paradisbusken. Den har fortfarande en lagom storlek där den står lite för torrt och kanske lite för mörkt.

Annars har vi rensat ogräs i och mellan matlanden.

Det ska börja bli varmt nästa helg och man vill helst ha långbyxor när man sitter i träflisen mellan matlanden så det blev lite bråttom. Vi är inte klara med att täcka gångarna, men vi behöver vänta till vi har tuggat mer flis innan vi lägger ut mer tyg i gångarna. Tyvärr går tyget sönder om det inte är täckt ordentligt . Det börjar se riktigt bra ut i köksträdgården.
Grabbarna satte potatis tidigare i vår. Årets sorter är Alexandra, Queen Anne och Alouette. Vi håller tummarna att vi kan få provsmaka Alexandra till midsommar. Gul lök är också på gång och i år funkade första sådden av morötter. I veckan ska vi också så bönor.  Sen är vi klara med första sådden i alla lådor.
Även irisrabatterna behöver en omgång ogräsrensning. Vi får se om vi delar irisarna i nedre rabatten i år eller nästa år. Några stöd till svarvinbärsbuskarna ska vi också snickra. De första kantbitarna till stöden är målade i samma svarta slamfärg som rosen pergolan. Men vi behöver få till hörnstollparna också. Och i danske rabatten behöver vi också rensa innan allunroten slår ut och det blir alldeles fullt med bin och humlor.

I gula rabatten i mormorsträdgården pågår ogräsrensning och jordförbättring. Det blir en liten bit i taget då jag ännu inte orkar bära tungt. Några nya perenner ska ner och sen blir det en ny karta.
Jag har börjat introducera lite mer blått i den gula rabatten, vi får se om det blir bra, men det kommer passa på nationaldagen. Just nu står förgätmigej för det blåa, men det är lite färre plantor än vi brukar få i denna rabbit.
Klätterbenveden behöver beskäras, men det får bli om några veckor och i höst ska vi dela de gula geumplantorna. Just nu blommar pionen Claire de Lune och några  geum. Den gula tror jag är geum Gimlet.

På väg upp i mormorsträdgården passerar man kaprifolen som nu är i sitt esse. Den har klättrat upp i rosenbågen och bildat en extra glob. Vi behöver dock resa upp bågen, som tyngts ner i framkant så vi får passa på att klippa ner kaprifolen i år. Och frågan är om vi inte ska låta en klematis klättra med för att förlänga blomningen.

 

Finlands vita ros har, som den första rosen trädgården, börjat slå. Den bedövande doften kommer dock inte från rosen utan det är syrenerna som står för den. Här bredvid huset är syrendoften ostörd. På framsidan stör silverbusken doften. Även kaprifolen är igång, så i kväll blir det ett varv för att njuta av den doften med.

Samtliga rosor har klarat vintern trotts att vi inte täckte dem i höstas. Jag var lite tveksam på om the crocus rose, som vi flyttade från rosenträdgården till den gula rabatten i mormorsträdgården i fjol, hade klarat sig, men i alla fall två av plantorna har klarat flytten, och kanske den tredje med. Planen är att Järnvägaren, som är en sörmländsk ros, ska få plats i rosenträdgården i stället. Jag har två rotäkta exemplar som ska planteras så snart vi har fixat ny jord. En rotäkta Blomsterhult, Sörmlands landskapsros, står också på tillväxt, men den ska stå vid prärierabatten.
Förra året trodde jag att vi förlorat en annan pimpinellros, Frulingsduft, men även den har brutit nytt i år.

I danske rabatten har den röda bondpionen slagit ut. Just den här biten har hamnat för nära en annan pion (kanske är det luktpionen Karl Rosenfeldt, men jag är inte säker ännu) så den får vi ta bort. Men först när den blommat klart. Det finns som sagt minst ett till exemplar i rabatten.

Uppe i mormorsträdgården är också Claire de Lune på väg att öppna sig. Så pionsäsongen är också igång ordentligt.

Kartläggningen fortsätter. Nu är det dags för rododendronbacken där tyvärr flera buskar och en prydnadsapel saknar namn. I ärlighetens namn vet jag inte namnet på alla vitsippor eller hostor heller.

 

Mina ritningar blir inte så exakta så jag har valt att färgkoda här för att enklare se vad som är vad.

Det knastrar i gräset i backen, så tort är det. Thomas planerar för flera gångar här uppe så det blir lättare för honom att klippa gräset mellan buskar, hostor och vitsippor. En ny rododendron blev det i år, rhododendron oreodoxa, och en ny azalea, rhododendron Knapp-Hill Persil som grabbarna tyckte var så fin.

På Yakusidan är det främre raden som blommar nu, Teddy bear bakom har gjort sitt.

En del knoppar har nog gått åt i torkan, det är inte så mycket blommor som det brukar vara men visst finns det blommor ändå.

Den största färgexplosionen står azaleorna för just nu, särskilt Frazer azaleorna.

Längst ner har vi en rad med ljung som också förtjänar att nämnas. I år har de tagit sig riktigt fint och det blommande fint här tidigare i våras. Jag vet att jag behöver beskära, men tillväxten är så fin. Jag ska lägga lite krut på att se om jag kan ta reda på namnen på dem. Planen är också att fixa nederkanten, så det kanske behöver bli lite mer ljung också vad det lider.

Det har varit en kamp om vilken som skulle blomma först av pionerna. Igår såg det ut att bli oavgjort mellan den röda bondpionen, i danske rabatten, och luddpionen, i mormorsträdgården.

I dag står det klart att luddpionen vann. Den riktigt lyser mot den serbiska granen som nu har ljusgröna nya skott.

Bondpionen fanns här när vi flyttade hit. Jag tycker om de tidiga blommorna och de frodiga bladen. För några år sedan delade jag den vilket jag inte blev helt nöjd med. Så nu har jag, några år, grävt upp de nya plantorna igen, det räcker med en. Men även i år behöver jag ta upp några delar jag missat. Bitarna jag gräver upp hamnar i nedre buskaget. De flesta har inte tagit sig för när jag väl får ändan ur vagnen så  brukar jorden i nedre buskaget vara som betong.

 

I övre buskaget är det till större delen surjordsväxter. Här valde något djur att slita av de två kryddbuskarna i vintras, men i alla fall den äldre busken har överlevt och bryter nya skott nerifrån.

Även här uppe saknar vi namn på några buskar. De små granarna kanske vi inte kommer lyckas lista ut vilka det rör sig om. Jag har listor på växter vi köpt, men en del saknas då etiketterna slängdes innan jag fick föra in dem. Har jag namnen så är det bara att försöka koppla i hop dem med rätt växt.

Det står många azaleor här uppe och tidigast i blom är fjärilsazalean som blommar nu. Den har ingen överdådig blomning i år men då ser man varje enskild blomma desto tydligare.

Även stor häxal blommar nu. Man får stoppa näsan nära för att känna doften.

Prydnadsolvonet Eskimo står inte på egen rot och vi har återkommande rotskott. Den har nyss börjat blomma. I bakgrunden flammar en praktspirea.

 

 

Det är dags för ett nytt försök att få kontroll över vilka växter vi har i trädgården. I nedre buskaget har vi lyckats köpa två doftabelia. Som tur var har de hamnat bredvid varandra.
Två buskar saknar just nu namn men jag har god förhoppning att komma på vilka buskar det är under säsongen.
Ritningen är inte särskilt skalenlig, men det ger en fingervisning vilket buske som är vilken. 

På rossidan: I. Rosa pimpinellifolia Plena. Finlands vita ros.
II. Rosa rubiginosa Fritz Nobis
                          III. Staphylea pinnata. Pimpernöt.

Vi får se om vi lyckas gräva ett hål nedanför buskaget för att flytta ner plymspirean i höst. Det är fantastiskt vackert när den blommar och svartplommonens mörka blad finns i förgrunden, men den blir för stor under sommaren vilket gör att vi inte ser buskarna bakom. Om vi flyttar den får vi ju också plats med en ny buske.
Svartplommonet, vars knoppar glänser som silverpärlor när solen skiner, håller nu på att blomma över.  Bilden nedan togs för några daga sedan.

Bakom hammocken gör guldschersminen, en avläggare från mina föräldrar, skäl för sitt namn.

Blodhasseln, som vi köpte för många år sedan på Tusen trädgårdar, börjar bli för stor,  så den får vi börja beskära. Bakom den står rosenripsen som inte syns längre då hasselns löv slagit ut. Som tur är blommar ripsen innan hasselns lövsprickning, så vi kan njuta dess blomning från köksfönstret. I rosenripsen klänger en klematis, Ville de Lyon, som nu även har nått upp i det nedre grenverket på klibbalen nere vid ån. Jag missade att beskära de i år, men det löser sig nästa vår.

Planen för nedre buskaget är att göra avläggare av svartaronian så att det bildar en liten häck längst ner om några år. Jag gjorde ett försök för några år sedan som misslyckades, men skam den som ger sig.
Vi har mullbäret mulle i buskaget och den börjar nu likna ett litet träd. Förra året hade den några bär. Ett härdigt vitt mullbär ska vi plantera i höst eller nästa vår. Den står på tillväxt i en kruka då jag köper små plantor vilket blir mycket billigare men kräver lite tid innan det blir något. Även den ska hamna i nederkant.
Sen har jag en tanke att vi kanske behöver en till ros i överkant på rossidan. Applejack känns som gjord för den platsen. Vi får se om vi kan beställa en barrotad i höst. Men först måste vi flytta massa sten. Och behöver vi inte en frilandshibiskus?
Vi börjar ändå bli ganska nöjda med detta buskage där det blommar från tidig vår och ganska långt in på hösten vilket är trevligt för ögat och bra för pollinatörer. Mullbär, aronia och krusvinbär kan ju också ge lite skörd.

I år blommar wisterian mer än någonsin. Sorten vi har är Blue moon och den remonterar med en mindre blomning senare på sommaren. I år beskar vi den lite sent så jag var lite orolig för att det skulle påverka blomningen. Men oron var obefogad.
Nu börjar vi fundera om vi inte ska fästa en gren ovanför köksfönstret, för det är väldigt vackert att titta ut genom en blåregnsgardin.

Vi har haft mycket humlor i trädgården. Men sedan krokusen vissnade har jag tyckt det varit snålt med bin. Här om dagen hittade jag dem bland förgätmigejen, som får fröså sig i både gräsmatta och rabatter. Kanske är det det något kyliga vädret vi haft som är orsaken till att de hållit sig undan. Nu börjar äppelblomningen närma sig så jag ser gärna att bina stannar här.
Fördelen med den lägre temperaturen är att jag nästan hinner rensa maskrosor och rosorna är nästan färdigklippta.
Det har varit snålt med regn denna vår så nu hoppas vi få lite under veckan framöver.

I danske rabatten blommar förgätmigej, gullvivor, fänrikshjärta och euphorbia.

Bondpionen har stora knoppar här och i gula rabatten har även Claire de lune kommit långt. Men bara luddpionen (nedan) har börjat visa färg.

I vårrabatten framför lillstugan blommar det på.

Wisterian börjar också slå ut utanför köksfönstret. Den har mycket knopp i år så vi ser fram emot en överdådig blomning.